Rote går vilse

Rote bor hos farfar nu, men han har inga saker där. Bara sånt som han hittat hos farfar, som det där trähornet till exempel. Det som ligger i fickan.
Det är en av Rotes första dagar i nya huset och han står ute vid klipporna och leker. Plötsligt blir det mörkt och Rote ska börja vandra tillbaka. Men åt vilket håll bor farfar?
Snart är Rote alldeles vilse i skogen och dessutom fastnar foten i en grop. Vad ska han göra nu? Just när allt verkar hopplöst får Rote hjälp från oväntat håll ...

_______________________

Tyckt av de som läst:

"Femåringarna tycker: Åh, så läskigt när Rote går vilse för att han inte hittar så bra hos farfar än, fastän han bor där. Och när han fastnar med foten i en grop ska vi inte ens prata om. Då håller båda för ögonen. Men sen blir de minsann lite avundsjuka när det visar sig att Rote får hjälp av olika djur. Ändå vore det nog också läskigt om det plötsligt stod en räv mitt på stigen, tror de. De hejar på och vill hjälpa Rote att hitta hem till farfar igen. De är också väldigt förtjusta i illustrationerna och påtalar många gånger hur fina alla djur är.
Mamman tycker: Rote tappar bort sig och hittar inte rätt stig tillbaka till farfars hus. När han fastnar med foten i en grop blir det ännu läskigare. Tack och lov har han hittat ett litet horn hos farfar och det gör att att han kan prata med djur. Han får hjälp av en räv, en ekorre och ett rådjur för att komma loss och för att hitta tillbaka. Det är en bok om att inte känna igen sig, att känna sig ensam och rädd, men också att hitta tillbaka och hitta vänner. Att saker inte är så läskiga som de först verkar, bara för att det blir nytt och lite jobbigt. Vi tycker väldigt mycket om Nora Segerdahls illustrationsstil, och den här boken är inget undantag. Det blir liksom lite mer mytiskt och finstämt till Kim Vizins Kjellbergs berättelse. Sedan tycker jag att den sociala stelheten som blir mellan Rote och ekorren medan de väntar tillsammans är fantastiskt humoristisk och igenkännande."
Marias bokhylla